Jag gillar att samla på minnen och känslor. Liksom låta dem få en alldeles egen plats i mitt hjärta. Jonatan brukar skratta åt mig när jag säger "Heey, vänta, jag måste samla allt i en liten burk innan vi går" men det är viktigt för mig. Så jag gör det. Blundar och njuter ett ögonblick extra. Öppnar locket till hjärtat och släpper in lite till. Det är som att ha en liten burk med kraft att plocka fram när livet inte känns precis så perfekt som innehållet i hjärtat.
Man kan inte samla personer på burk. Det går liksom inte, hur gärna man än vill. Men man kan samla på minnen och drömmar. För de kan man bära med sig, ta fram och tänka på. Bli varm i hjärtat och vara glad. Över att det finns så mycket vackert i livet att samla på, till exempel påsken 2011 och vår resa till huvudstaden.
När vi fikade bredvid motorvägen och åt mosade bruna bananer som Jonatan tyckte var äckliga, och när vi inte hann äta kladdkakan för att bussen hade bråttom. Och när jag kände mig alldeles fri och glad över tid tillsammans. Minnet av just det har en alldeles egen liten burk inom mig fylld med brummet från alla bilar på motorvägen, avgasdoften och kärleken. Mest kärleken.
Den tänker jag på lite extra idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar