det gör mig lycklig att ha kuddkrig, att trängas under ett paraply för man absolut ska vandra runt kvarteret i ösregn, att bråka om ifall det är gott med äpple i tacos eller ej och att kittlas tills jag för 100 gången inser att jag aldrig kommer vinna den matchen. allt det gör mig lycklig och varm i hjärtat.
men vad som slår allt det är det finaste av allt - nämligen att dela en tro, att kunna be för varandra och lägga framtiden i den hand som bär.
genom allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar