jag vågar mig nära kanten nu.

Idag har jag skottat snö i minst 3 timmar. Det finns rätt mycket snö just nu känns det som. Min familj fick för sig att vi skulle flytta snödrivorna och skotta hustaket idag vilket tog oss hela dagen. Men det är härligt att arbeta med kroppen och med strålande sol och gnistrande snö kunde det defenitiv varit värre.

Jag fick klättra upp på taket och skotta där, och för er som vet var jag bor så förstår ni att jag var liiite rädd. För er som inte vet var jag bor så räcker det nog med att säga att det är högt och brant vårat tak, och att det känns som om man befinner sig på toppen av Mount Everest när man står där uppe. I vilket fall som helst så blev jag uppskickad för att ta bort en meter snö, och det var spännande må jag säga. Pappa knöt ett rep runt min mage, vi la det runt skorstenen och sen ner till pappa som stod på marken och höll i.

Många gånger var repet mest ivägen, jag fastnade och tänkte att det behövs väl inte, det är ju inget att ha. Men ibland var jag otroligt tacksam över att det där repet fanns där och höll mig kvar på taket när det var is under snön och jag halkade. Repet räddade mig och gav en otrolig trygghet. Att veta att mitt liv (eller i alla fall att mina hela revben) helt och hållet låg i min pappas händer vad både skrämmande och tryggt. Jag litar på min pappa. Utan repet skulle jag aldrig ha vågat mig upp på taket, och jag skulle defenitivt inte vågat mig så nära kanten.

Jag drar lite konstiga paralleller ibland, men detta rep kan lite liknas vid min tro på Gud. För precis som repet att ibland mest krånglade till saker och ting och inte kändes nödvändigt så kan min relation till Gud också vara svår och krånglig. Ibland tänker jag att det vore smidigare att inte tro på något och att jag lika gärna kan strunta i att sitta fast. Men väldigt många fler gånger är jag otroligt glad att jag har min tro. Att jag har Någon som håller mig kvar på taket när jag är nära att falla, och att jag har Någon som gör att jag vågar mig nära kanten eftersom jag litar så på att det kommer bära. För jag tror av hela mitt hjärta att jag behöver Honom. Att jag behöver ett rep, en trygghet och Någon som hjälper mig. Utan Honom är jag ingenting.

Om Han inte fanns skulle jag legat i en snödrivna med knäckta ben för länge sedan.